Kurser

"Man vet inte vad man gett sig in på innan det är för sent," säger vissa. Okej, fråga mig inte om vem som säger så, för det vet jag inte. Men så är i alla fall inte fallet när man går på SBCC. Nej, vi studenter har nämligen fram till den 7:e september på oss att bestämma oss för vilka kurser vi verkligen vill läsa, och vilka vi ångrar oss om.

Det är klart att jag kände mig lite knäckt när jag gick till min första riktiga lektion i måndags och inte alls tyckte att det var roligt. Jag hade italienska och upptäckte snabbt att jag inte alls gillade sättet läraren skulle undervisa på, inte heller hur snabbt man förväntades att lära sig allt nytt, och jag kände hur jag långsamt sjönk i min stol. Jag ville jättegärna lära mig italienska, men jag insåg när jag satt där att jag inte var villig att låta den här kursen förinta den viljan. Samtidigt kunde jag inte bara hoppa av för att då skulle jag läsa för få units.

Saker och ting kändes genast mycket bättre under eftermiddagen när jag satt i min engelskakurs för första gången. En av mina roommates hade haft samma lärare året innan och sade att hon var bra, så efter italienskan kändes det som en enorm lättnad: jag vantrivs inte i allmänhet på skolan, bara på italienskan. (Jag kan också påpeka att tjejen jag satt bredvid på italienskan undrade om jag pratade italienska eftersom att jag kom från Sverige, och jag fick förklara att de två länderna inte alls låg nära varandra. Det förvånar mig inte om hon trodde vi pratade om Schweiz).

Jag gick hem och funderade på vad jag skulle göra. Även om jag bara gått på två lektioner den dagen kände jag ändå att jag fått en bra inblick på hur viktiga första intryck är, och hur mycket man kan se in i framtiden efter en halvtimme i ett klassrum. Saken var klar: jag var tvungen att hitta någon annan kurs att ta istället för italienska. Frågan var bara om vilken...

Måndagen följdes av denna dag; tisdagen. Den började betydligt tidigare - klockan åtta på morgonen - med joggingkursen. Det visade sig snabbt att jag hade kommit i träningskläder i onödan då vi endast gick igenom outlinen för kursen, så kallad "syllabus". Läraren för kursen var en äldre man med lätt anda, rolig humor, och asgrym mustasch. Joggingen verkar bli en enkel kurs.

Annat var det dock på andra lektionen; beach volleyboll. I hettan gick jag till stranden för den första lektionen och insåg så fort läraren börjat prata att detta inte är en lätt kurs, även om man kan undra hur svårt volleyboll kan vara. Förutom hettan och solen springer man runt i SAND med uppvärmningar och spel. Det är ytterst viktigt att ha gott om vatten och solkräm. Det fick vi också lära oss av läraren, att en solkräm endast kan skydda mot hudcancer om den innehåller något med zink och titan, med minst solskyddsfaktor 30. "Ni värmer upp på stranden genom att jogga, de flesta gör det barfota men andra har stumpor för att minska såren av glasbitar och kvistar, för sånt finns här, och ni kommer få skrubbsår, så se det som en sån där hardcore peeling-massage för fötterna," sade läraren minnesvärt i slutet av lektionen.

Efter det tog jag det lugnt på hostellet tills min nästa lektion, vilket var filmkursen. Den hölls i en liten aula och vi gick igenom grunden till Amerikansk film. Vad är det egentligen? En film som är inspelad i USA? Nä, Amerikanska filmer kan spelas in utomlands också. En film med en Amerikansk regissör? Nä, inte har väl alla Amerikanska filmer en Amerikansk regissör! Läraren sammanfattade den delen av föreläsningen med ett passande citat när vi alla satt häpnade: "I don't know what it is but I know it when I see it". Och så gick vi igenom Hollywoods historia som vi ska fortsätta med på torsdag. Det var en väldigt intressant kurs som jag verkligen inte kommer att hoppa av!

Efteråt tog jag lite tid till att gå till kafeterian på West Campus och gjorde lite läxor. Sedan var det dags för mig att prova på det kända uttrycket, att "crasha" en kurs. Jag hade nämligen kollat upp på hostellet vilka kurser jag skulle kunna ta istället för italienskan, och jag fann mig själv på West Campus halv sju på kvällen för att ta en kurs om fotografins historia.

Efter att läraren sagt att hon tillät mig och ett par till att få crasha kursen var jag trött och ville bara gå tillbaka till hostellet. Jag hade ju trotts allt varit på campus till och från sedan åtta på morgonen. Jag tycker om fotografi, men att behöva sitta igenom två timmar till? Jag kände mig inte överlycklig precis, speciellt inte när läraren sade att hon skulle börja föreläsa redan samma dag.

Sedan förändrades allt. Jag och klassen full av lite udda men sköna människor lyssnade på föreläsningen om hur fotografin uppkom. Själv var jag helt tagen av hur intressant det var, och det var tydligt att läraren tyckte om att undervisa ämnet. Visste ni till exempel att de första fotograferade bilderna blev till med hjälp av oxiderat silver? Det visste i alla fall inte jag. Och i slutet av lektionen visade läraren en artikel från en tidning som hävdade att de hittat ett urgammalt fotografi av Jesus. Klassen skrattade. Nu visste vi ju med säkerhet att det inte kunde vara sant, för vi vet hur det gick till. Jag ser också fram emot fotoprojektet vi ska göra. Tja, man kan väl säga att det blev ett gott byte; Italienska - 0, Fotografi - 1.