De Senaste 48 Timmarna

Från Arlanda gick allt jättebra. Flyget landade i Chicago endast 10 minuter sent. Jag var tvungen att hämta ut mitt bagage och föra det vidare, gå igenom security där de kollade fingeravtryck och scannade ögonen, men det var inte alls svårt att göra alla dessa saker då det fanns personal överallt på flygplatsen som var hjälpsamma och trevliga och sade vart man skulle gå och vad man skulle göra.

Problemen började när flyget från Chicago till Los Angeles var försenat. Jag skulle ta 19:30 bussen från LAX till Santa Barbara och var orolig för om jag skulle hinna eller inte. När jag och de andra passagerarna väl fick gå på planet typ 45 minuter sent kände jag mig ändå ganska lugn. Om vi bara lyfte skulle jag nog hinna med bussen ändå.

Men sedan när vi skulle rulla ut till startbanan började kaptenen prata och sade att en varningslampa lös på ena motorn och att de var tvugna att ha mekaniker titta på det. Detta skulle ta en kvart sade han men såklart visste man ju att det skulle ta betydligt längre tid. Och det gjorde det också. Efter en halvtimme sade de att vi skulle vara tvugna att byta flygplan så alla fick stiga av planet igen och gå till en gate längre bort. När vi väl satt på det andra planet och fått tillstånd att lyfta var det mer än tre timmar efter beräknad avgång och jag visste att jag skulle missa min buss, men att det fanns en annan som gick 22.00 som jag skulle kunna hinna ta.

Nästan framme vid Los Angeles. Det var mörkt när vi landade och stadsljusen sträckte sig oändligt!

När jag stod och skulle hämta mitt bagage kom killen som satt bredvid mig på flyget fram till mig och sade att hans kusin som också varit på samma flyg skulle köra upp till Santa Barbara och att jag skulle kunna få skjuts med henne. Hur snällt som helst! Så jag behövde inte oroa mig för bussen eller hur jag skulle ta mig från busstationen i SB till hostellet. Det var ganska sent när jag kom fram så det var bara att gå och lägga sig direkt! Man var ju också rätt mör efter den långa dagen även om jag sovit på flygen. Dock visade det sig väldigt snart att hostellet låg precis intill tågstationen - det visade sig genom att man blev väckt sju på morgonen av högljutt tutande!

Dagen därpå vaknade jag och gick till skolan för att ta assessment-proven på SBCCs campus. Jag behövde bara ta provet för engelskan för att jag inte har tänkta att ta några mattekurser. Jag tror att provet gick ganska bra men får veta exakt på tisdag. Jag märkte när jag väl var där på campus hur stort det faktiskt var! Och man såg ut över vattnet för att skolan ligger på en kulle.

På väg till skolan. Den här utsikten kan man nog vänja sig vid!

På vägen tillbaka till hostellet gick jag längst strandgatan Shoreline Drive (hur fint som helst!) och gick ut på den stora piren för att njuta av utsikten. Efter det gick jag tillbaka till hostellet och gick ut och åt lunch på stan med en tjej som bor i samma rum, också från Sverige. Det är faktiskt skrämmande många som pratar svenska här. En på hostellet skämtade lite att man hör tre språk när man går på stan; engelska, spanska och svenska! Än så länge stämmer det, haha.

Väl tillbaka på hostellet tog jag det lite lugnt fram tills middagen. Jag och några svenskar gick tillsammans till State Street, som är stadens huvudgata med massor av pubar, restauranger och affärer. Vi blev inlockade på gatan till ett pizzaställe, det var ganska kul hur tjejen och killen som jobbade där försökte rappa och vara roliga för att få gäster. Det var faktiskt ett jättebra ställe där man fick välja själv vad man ville ha på pizzan och se på medan de gjorde den åt en, vilket gick oväntat snabbt för stenugnsbakad pizza! Gott var det också.

När vi väl ätit klart gick vi tillbaka på State Street och försökte hitta en fotboll så att vi kunde spela lite. Tillslut hittade vi en rosa boll som vi köpte och efter att vi bytt om på hostellet begav vi oss ut för att spela. Vi gick ända till skolans fotbollsplan för att det var mörkt ute och planen var upplyst, men det visade sig att det pågick en fotbollsmatch där redan. Så vi gick tillbaka en bit och spelade på en något upplyst gräsmatta. Efter ett tag kom det fler från hostellet och till slut var vi 14 pers - varav 12 svenskar! - som spelade fotboll där. Det var väldigt kul, fast jag som inte alls spelar vanligtvis råkade göra självmål och på något sätt blev jag målvakt, ajaj! Men det var roligt i alla fall, och så fick man röra på sig och sova gott efteråt.

Nu väntar jag på att toan ska bli färdigstädad så att jag kan gå ut på stan och fixa ett amerikanskt telefonnummer, shampoo och balsam, kanske lite snacks, och solkräm så att jag kan gå till stranden! Idag är det dock mulet men rätt okej temperatur.

Förresten så är hostellets definition av frukost vitt bröd med jordnötssmör och sylt - den klassiska peanut butter and jelly sandwichen - och kaffe/te. Deras kaffe smakar jätteskumt med det går att dricka. Fast det är väl bäst att hitta en lägenhet snart så att man kan få äta någonting annat till frukost!

Vi hörs snart igen!